Dagens Nyheter – 30 december 1865, sida 2

då hon kom inför den förnäma damen, Men Arabellas vänlighet besegrade snart heunes fruktan och det dröjde icke länge förrän de voro de bästa vänner. Ierr Arnold och mamsell Stuart vidtogo med det första nödiga åtgärder till Harrys befriande ur fängelset. Hans kreditorer nöjde sig med femtio procent. — Sjelf blef han flyttad till ett hus i en af Londons förstäder, der en tillkallad läkare rådt honom att uppehålla sig, till dess han fick tillräckliga krafter att företaga resan till Devonshire. Herr Arnold måste återvända hem för att sköta sina åligganden, men Arabella beslöt sig för att stanua i London till dess att den stackars sjuklingen blef bättre, om han någonsin kunde bli det. Arabella belönade frikostigt den tjensteflicka, som med så mycken hängifvenhet haft tillsyn om Harry Vaughans dotter, medan han sjelf försmiktade i fängelse. Derpå tog hon sjelf barnet om hand. ; Arabella sände ibland den lilla flickan till hennes far, för att fråga efter hans helsotillstånd, ibland besökte hon honom sjelf. Hon märkte snart att han var svag för god mat och drog försorg om att hans smak derför blef tillfredsställd. En dag, då Henriette (så hette Harrys lilla dotter) tillbragt ett par timmar hos honom, kom Arabella något sednare ät vanligt, för att ta flickan med sig på teatern. Harry skulle just då intaga sin middag. — Ilvad får jag att äta i dag, Betty? frågade han tjensteflickan, som passade upp på honom.