Dagens Nyheter – 30 december 1865, sida 2

gon synnerlig välvilja, ej ens under den tid då min syster lefde; men efter hennes död, och sedan han gifte sig med Amy, kan jag att jag ej har att tacka honom ens för det riugaste. Men som du mins, kunde Amy aldrig tåla min stackars syster, och jag har hört att hon hatade äfven mig. Arabella hade upphört att gråta, och hon betraktade Harry med förebrående blick. Mon ihägkom fru Maitlands dåliga uppförande och orsaken till Amys ovilja för Ifarry. Ilon kände ett stygn i sitt hjerta — men den harm, hon för ett ögonblick erfor, förvandlades snart till medlidande. — Lit oss icke tala om de döda, Harry, sade hon mildt; det ämnet är smärtsamt för oss bäda. Vi skola glömma det förflutna och i stället kasta blicken på framtiden; det onda vi gjort och lidit kan ej ändras, men vi skola hoppas att bli bättre och lyckligare, ju längre vilefva. larrys matta ögon vidgades, och ett leende öfverfor hans anlete. Han trodde nemligen, att Arabella gjorde anspelningar på ett äktenskap dem emellan, som nu icke var omöjligt, sedan han blifvit enkling. Men innan han fann ord att uttrycka sina fåvitska tankar, trädde hans lilla dotter in i rummet, och hans uppmärksamhet riktades till följd häraf åt helt annat håll. Arabella blef rörd, då hon fick se det uthungrade och illa klädda barnet; men hon märkte att det var vackert, såg förståndigt ut och liknade sin far. hem icke varit van vid annat än fattigdom och orenlighet, vågade knappt slå upp sina ögon,