Dagens Nyheter – 29 december 1865, sida 3

lidande im må vara, skall Jug gå till honom och se till, om jag kan göra någvot för honom. — Arnold ! utropade kapten Vaughan, då prestens budskap framfördes till honom. Arnold Kan det vara Frank Arnold? Kanske har han gifvit juridiken på båten och blifvit prest. Han var visserligen mycket metodistisk af sig på sista tiden och pratade alltid om grundsatser, anständighet, sjelfbeherskning och alla kardinaldygder. — Skulle det vara Frank Arnold, skall han helt säkert räcka mig en hjelpsam hand. Harry Vaughan for upp från den bädd, hvarpå han legat utsträckt. Eu hektisk rodnad fär gade hans insjunkna kinder och en blixt sköt fram ur hans matta öga, då dörren öppnades. Han hade framräckt sin hand, för att helsa på en gammal vän, men då en främmande person inträdde, gick ett uttryck af djup bedröfvelse öfver hans ännu vackra ansigte och han började hosta. — Herr Arnold väntade några minuter, till dess hostanfallet lagt siv, och derpå räckte han honom ett glas vatten, som stod på en stol, medan han vänligt tryckte hans magra hand. — Jag — jag — jag väntade att få se en gammal vän! mumlade kapten Vaughan. — Jag är verkligen ledsen öfver att jag skulle förorsaka er en sådan bedröfvelse, sade presten vänligt. Det är väl någon likhet inamnet, kan jag tro, som har föranledt detta. Men änskönt Jag icke är den gamle vän, som ni hoppades få se, kan ni vara förvissad om, att jag skall känna mig lycklig, om jag kan vara er till någon nytta. me mm Ah