Dagens Nyheter – 29 december 1865, sida 2

ej en gång vanlig höflighet. Hon hade länge nog legat och snyltat hos dem, sade han till sin syster och han tyckte, det nu icke vore för tidigt, att hon begynte sörja för sig sjelf. Dessa obehag inom hus och Arabellas helsa, som någon tid varit klen, bestämde henne för att resa till England, åtminstone på ett besök, om än ej för att stanna der beständigt. Hennes faster samtyckte med glädje till att bli hennes följeslagerska. Hon vills icke gerna betunga herr Maitland genom att vistas i hans hus; och att lefva alldeles för sig sjelf skulle ha varit ledsamt och obehagligt för den gamla damen. Det var angenämt bade för henne och hennes brorsdotter att resa och bo tillsammans. De lagade sig derföre i ordning till färden, lemnade sina mänga kära vänner på ön och ankommo friska och sunda till det gamla landet — alla kolonisters hem, der de dock, för att säga sanningen, blott sällan finna sina drömmar om en half himmelsk lycksalighet förverkligade. Den kalla väderleken, den kalla naturen och de kalla menniskorna bilda ett temligen kyligt himmelrike på jorden för främlingar från den solrika södern. Arabella och hennes faster voro nog kloka att bosätta sig i den varmaste delen af England, i Devoushire, och de valde denna trakt, förnämligast derföre att en kusin till Arabella, som var gift med en prest, bodde der. Denna kusin hade varit Arabellas väninna under barnaären, då hon plägade tillbringa sina ferier i hennes föräldrars hus. Under ett par år hade de båda flickorna varit skolkamrater, och sedan den tiden hade de underhållit en ständig brefvexling med hvarandra.