Dagens Nyheter – 29 december 1865, sida 2

Detta gjorde han mindre af medlidsamhet med sin svåger, än för att uppfylla sin andra hustrus önskan. Han hade nemligen gift sig med sin första imklination, Amy; och ehuru hon aldrig kunde förlåta Harry Vaughan hans uppförande mot heunes kusin, öfvertalade hon dock sin man att göra, hvad hon visste att Arabella med glädje skulle ha gjort, om hon haft sig bekant, i hvilken belägenhet hennes fordne älskare nu olvekligtvis befann sig. Arabella, som hade afslagit alla giftermälsanbud, fann sig efter sin fars död nödsakad till att lemna det hem, der hou så länge lefvat. Herr Stuarts jordegendomar gingo naturligtvis öfver i hans sons händer, ehuru icke ograverade, som förut. Arabella skulle nemligen ha sin andel af arfvet, hvarförutan herr Stuart testamenterat en summa åt Amy och bestämt en lifränta att årligen utgå till sin syster. John hade icke förbättrat sig med ären; den näsvise, styfsinte gossen hade blifvit en påflugen, egenkär och obehaglig ung man. Ilans smak och böjelser voro icke en bättre uppfostrad ynglings, och han var mycket failen för dåliga sällskaper. Hans systers och fasters vistande i det hus, som nu var hans, föreföll honom såsom ett obehagligt band, och han lät dem derföre på flerahanda sätt veta, att han önskade bli dem qvitt. Han brukade ibland räda Arabella till att sc sig väl före och laga att hon fick en man, imnan hon alldeles kom på öfverblifna kartan, ibland knota öfver att man skulle ha tanter och systrar att dras med, ibland förebrå henne det enfaldiga uti att gå och sörja öfver en sådan stackare, som den der Harrv Vaughan. Mot sin faster visade han