Dagens Nyheter – 28 december 1865, sida 3

sina garn, den far, som plundrat och ruinerat honom, och den syster, hvilkens dåliga råd förmått honom utt öfveree den han älskade. Ilade han fått Arabella till hustru, skulle han med den lilla förmögenhet hon egde ha kunnat lefva ett angenämt, om också icke öfverdådigt, lif. Den stackars Harry Vaughan hade många sorgliga saker att grubbla på; men han tadlade dock icke särdeles — sig sjelf. Han kunde ej neka till att han uppfört sig illa mot Arabella, då han, efter hvad som vid afskedet tilldragit sig dem emellan, cj ens skrifvit en rad till henne. Han undrade på huru han kunnat vara så känslolös; men hvartill skulle det å andra sidan ha tjenat att skrifva till henne, då han visste med sig sjelf, att han ämnade öfverge henne? Hans syster hade på det bestämdaste afrådt honom ifrån att inlåta sig i någon brefvexling med Arabella. Brefven kunde komma att användas säsom vapen mot honom, hade hon sagt. Om han mundtligen pratat litet tok med henne, gjorde det deremot ingenting. Kapten Vaughan visste att Arabella förblef ogift, ehuru han hört af sin stjufmoder, att hon erhållit flera goda anbud. Men han förebrådde sig aldrig, att hav möjligen förstört hennes lefnads lIvecka; tvärtom var det en triumf för hans fåfänga att tänka, det hon för hans skull icke ville gifta sig med någon annan. Om blott Eudora doge, kunde han ännu få Arabella till hustru, och herr Stuarts egendomar, som voro skuldfria och väl skötta, gäfvo god afkastning; så att den driftige mannen, efter hvad han hört, ånyo lade ihop pengar för hvart år. (Forts)