Dagens Nyheter – 28 december 1865, sida 2

Hyrkusken G. Ekecrantz, hvilkens hästar vållade den stackars omnibusgossens död, har anmodat oss intaga följande: Hästarne skenade icke; de hade nyss förut blifvit skrämda och ilade i starkt traf framåt, utan att styras af någon kusk. Dessa hästar ha aldrig förut visat något anlag för att skena, men att de, såsom alla sina likar, kunna skrämmas, deröfver må man ej förundra sig. Förhållandet var att ekipaget, som fört en person till kungl. operan, just höll på att vända å Gustaf Adolfs torg, då ett annat åkdon passerade förbi, så nära att dess hjul fastnade vid det ifrågavarande ekipagets. IKusken, klädd i tung ytterrock och botforer, hoppade af kuskbocken för att se efter, det ingen skada skett vagnen. Hästarne, som till följd af den häftiga stöten intagits af skräck, gåfvo sig då utaf i temligen snabb fart nedåt Norrbro, och kusken, påpelsad som han var, kunde ej hinna upp dem. FEvgaren till dessa hästar, hvilken naturligtvis mer än någon annan är nedslagen öfver den olycka, som genom deras förvållande skett, har dock härigenom velat freda sig för beskyllningen att ha skeniga hästar, så mycket mera smärtsam, som det alltid varit hans bemödande att hålla raska och lifliga, men på samma gång pålitliga och väl inkörda springare. Ofver olyckan rår ingen.