Dagens Nyheter – 28 december 1865, sida 2

fattiga för det. Vär lön är ju alldeles otillräcklig. Det enda som kan hjelpa oss är en hastig befordran; och om vi icke ha råd att köpa oss den, bli vi gråa i tjensten eller dö utan att någonsin uppnå en indrägtigare plats. De hade nu hunnit till Arnolds boning, och denne kunde icke undgå att bjuda kapten Vaughan in till sig. — Äh, Frank! hur jag afundas dig, som ännu är en lycklig ungkarl! suckade Harry, i det han slog sig ned i en soffa, der böcker och tidningar lågo kastade om hvarandra. ooo Om jag finge tag i en Arabella, som hölle mig kär, så befarar jag, att jag icke kunde låta bli att bedja henne öfvertaga vården om mig sjelf och min våning, svarade Arnold leende. Men berätta mig då något om henne, Harry, såvida det ej smärtar di Ö, Vaughan ville icke medgifva att uppfyllandet af vännens önskan pinade honom, utan skildrade henne i nägra varma ordalag. — Vet du huru hon mottog underrättelsen om ditt giftermål? frågade Arnold, hvars intresse för hennes person allt mer ökades. — Ain syster skref, att hon mottog den med mycken köld och låtsades som om hon ej brydde sig det minsta derom. Men jag har ifrån annat håll förnummit, att denna underrättelse grep henne djupt. — Stackars flicka! utbrast Frank Arnold, huru skall du inför dig sjelf kunna ursäkta ditt handlingssätt mot henne? — Jag är i alla fall den mest lurade, sade Harry suckande. Arnold, jag måste ifråu börJan till slut höra historien om detta fördömda