Dagens Nyheter – 27 december 1865, sida 2

Ongland då och kunnat förebygga denna stora olycka. Hvad har man då att tadla Eudora för, Arnold? Jag har rästighet till att få veta det, sade kapten Vaughan förbittrad. — Henne sjelf har man intet att förevita, min käre vän, alldeles intet. Men du har blifvit narrad på hennes förmögenhet — af den skälmen Fox utan tvifvel. Men då du sjelf har fullt upp — jag menar din vestindiska egendom — gör det föga till saken. Om ni hälla riktigt af hvarandra, har litet pengar mer eller mindre föga att betyda. Jag mäste säga adjö åt dig nu, emedan jag har en angeligenhet att uträtta innan klockan tre, och det är icke långt dit nu. Arnold ville icke inlåta sig på några närmare upplysningar, då dessa endast kunde tjena till att öka hans väns förtret och var derföre angelägen om att med det första afbryta samtalet; men det låg ett uttryck i haus ansigte som förskräckte Tlarry. Han insåg att det var något obehagligt, som Arnold ville slippa berätta för honom, och han fattade hans arm. — Du har väckt en förfärlig misstanke hos mig, Arnold, och du får icke gå från mig, förrän , du häft den, om du kan. Säg mig, hvarför du kallade mig ett offer. — Jag måste verkligen gå nu, Vaughan; men kom till mig i morgon. Han tog fram ett kort med sin adress på och lemnade honom det. (Forts.)