Dagens Nyheter – 27 december 1865, sida 2

Ett moln hade lägrat sig på Frank Arnolds panna, och han utbrast häftigt: — Visst mte, Harry, visst inte! Ej ens medlemmarne i det lärda geografiska sällskapet skulle kunna säga hvar dessa grutvor äro belägna. Det är möjligt att de ligga i månen, men icke fomas de på jorden, det är säkert. Harry blef blek. Hvad har du för anledning att tro det? frågade han. -— Jo, jag har varit rättegångsbiträde åt en herre, som förlorat pengar genom köp af aktier i dessa uppdiktade grufvor. Uppdiktade grufvor, säger du! — Ja, det var ctt sällskap af skurkar, som spekulerade på att locka oförsigtiga i fällan och komma åt deras pengar. Jag hoppas din hustru äfven har annan och säkrare egendom. Men jag skulle väl gratulera dig till ditt giftermål, Harry. Törs jag fråga hvad den vackra damen heter? — Mamsell Belmont. Arnold såg ut som han fått ett slag i ansigtet. Han tog baksteg och utbrast orolig: Belmont! Ieke Budora Belmont, hoppas jag? Hennes förnamn är Eudora. Hvad ligger för ondt deri, Frank? — Gode Gud! suckade Arnold. Du, min gamle skolkamrat, är således det offer, jag så djupt beklagat! Jag hörde att hon var gift, men icke med hvem. Huru blef du bekant med henne? När egde bröllopet rum? — Jag lärde känna henne i Scarborough och gifte mig 1 sistlidne oktober månad. -— Det var medan jag vistades i Schweitz. Jag skulle ha gifvit mycket till för att varit i