Dagens Nyheter – 27 december 1865, sida 1

honom. Titeln, ser ni, min herre, titeln betyder mycket. Bäst gör ni derföre, om ni smider medan jernet är varmt, eljest lär ni inte få något af grufvorna. Den flickan skulle för länge sedan ha blifvit bortknipen, men som ni vet, har hon varit begrafven ute på landet ända till nu på sista tiden. Harry Vaughan önskade komma i besittning af de rika grufvorna och hade icke lust att bli slagen ur brädet af en baronet eller ens en pär. Han gifte sig derföre så fort som möjligt med den charmanta Eudora, och de begåfvo sig straxt efter bröllopet till Paris, hvarest han till sin förvåning kom underfund med att brudens insigter i franska språket voro mycket klena och till sin ledsnad, att hon icke hade sinne för och icke beundrade någonting annat än grannlåter och bjefs. Harry sjelf var ej särdeles bevandrad 1 litteraturen, men han hade gjort sig temligen hemmastadd i historien; han skulle ogerna se att det kom till andras vetskap, att hans hustru ej hört det minsta om Karl den Store, Henrik den Fjerde eller Ludvig den Fjortonde, eller den olycklige Ludvig, som folkets vrede förde till schavotten. Om såväl gamla som nyare tiders målningar och denna konsts koryfeer under olika epoker — korteligen om allt hvad skön konst angick — hade hon ej det minsta begrepp. Hennes synkrets var ytterst inskränkt, och hennes uppfostran hade blifvit i grund försummad. Harry upptäckte nu hos henne tusen fel, för hvilka hans begär efter penningar tillförene gjort honom blind. Men hvar funnos då pengarne?