Dagens Nyheter – 23 december 1865, sida 2

Till Julen. Snart julen i hvar boning inträdt har Och medfört — nu som annars — fröjd och smärta; Då, under glädje, mången lycklig far Utdelar gåfvor med förnöjsamt hjerta. Och mången boning finns, som saknar bröd, Der modershjertat med förtviflan klagar: Ack! Tänk — för dem, hvars enda gäst är nöd, Ett dubbelt hårdhändt slag är dessa dagar! Men har väl du, som lifvets goda fått, Så låtit dig af pomp och ståt förvilla, Att du förgäta kan att på din lott Är äfven lagdt, att likars nödrop stilla? Nej! Vike dessa tankar från min själ! Ej kan väl du, när glädjen högt sig sprider Uti ditt hem så vara mammons träl, Att ej en tanke finns för den som lider! När du har gjort, hvad du som menska bör: — Sökt upp den arme för att bistånd gifva, — kn glädtig röst du i ditt inre hör, Som bästa gåfvan för dig sjelf skall blifva; Då skall från festen missljud bannlyst bli; Ej klagan sig bland glädjens toner blanda; Då skall blott finnas frid och harmoni, Och alla lifvas utaf samma anda. P.A.