Dagens Nyheter – 23 december 1865, sida 1

Arabella skulle snart vakna upp från sin ljufva dröm. i Familjen Stuart var en dag hjuden på middag hos Vaughans, och på aftonen, då fru Maitland fört Arabella till ett afsides beläget zum, för att visa henne en vacker snäcksamling, som hennes stjufmoder fått sig tillskickad, begagnade kon tillfället att säga henne: — Det var saunt! jag har inte sett dig, sedan vi sist hade underrättelser från min bror. Hau har vistats någon tid i närheten af Scarborough hos en nyligen gift kamrat, och der har hav sammanträffat med en vacker flicka, som alldeles intagit honom. Du vet, att stackars Harrys största fel är att lätt bli förälskad; men Gudskelof, hans förtjusningsfeher plär icke vara långvarig. Denna gång tycks han dock vara allvarsamt kär; men då flickan är egarinna till en betydlig förmögenhet, har man intet skäl att vara missbelåten. Arabella Var nära att tappa snäckan, som hon höll i handen; men hon svarade så lugnt, som det var henne möjligt: — Och hvad heter då hans käresta? — O! hon har ett så vackert namn! — Eudora Belmont. Harry säger i sitt bref till mig, att hon har ljusblå ögon och guldgult hår samt är så liten att hon knappt når honom till axlarne. Harry kan inte täla stora fruntimmer. — Då måste hans smak ha förändrat sig särdelas mycket, utbrast Amy, som, obemärkt af fru Maitland, hade följt efter dem. Men jag tror dock, att han af två ytterligheter heldre väljer ett mycket litet fruntimmer framför en stor, karlavulen, utmagrad majstång, som lik