Dagens Nyheter – 23 december 1865, sida 1

samt mottog med ett intetsägande leende de komplimanger, som oupphörligt egnades hemne. Hade hon en aning om hvad komma skulle, eller tänkte hon på den sista balen, då Harry, som nu var långt bort, tillbragte nästan hela aftonen vid hennes sida. Hon hade en liten stuud suttit ensam i ett hörn af salen, då fru Maitland slog sig ned bredvid henne och bärjade straxt: — Nå, du skall väl gratulera mig till min brors giftermål, Arabella. Du vet kanske inte utaf, att det skulle ega rum den andra i denna månad. Nu har han väl varit gift omkring fjorton dagar. — Gi— gift! stammade Arabella. — Ja, min kära vän, gift med den lilla vackra blåögda Eudora, som jag för någon tid sedan talade med dig om. Med nästa post väntar jag få underrättelser om hröllopet o. s. v. Min far var rädd för att Harry skulle begära ett årligt understöd af honom; men lyckligtvis lärer han icke behöfva något sådant, emedan bruden har åtskilliga aktier i ett par vinstgifvande grufvor; och som hon är faderoch moderlös, stå pengarne till hennes egen disposition. Hon önskar att Harry med det första skall lemna armåecen; men han vill inte göra det, förrän han nått majorsgraden; ty han tycker att major Vaughan klingar bättre än kaptenstiteln. Fru Maitlands grå ögon voro fästade på Arabellas ansigte. För en kort stund blefvo den stackars flickans tankar orediga, kronor stolar och bord dansade rundt omkring för hennes ögon, och en rysning genomfor hennes kropp, ehuru det var särdeles varmt i rummet. Men genom en kraftig ansträngning fattade hon sig