Dagens Nyheter – 22 december 1865, sida 3

AN SES INNISNIS GV svaghet, spraug hon in utan att säga ett ord, hvarefter hon stände dörren med dubbla riglar och lås, så häftigt och energiskt att Angelo, som en stund stod slagen, icke kunde afhålla sig från att småle. — Hon skall komma till ängen i morgon, sade han, liksom han var öfvertygad derom, genom sin framgång deuna afton. Men Florence kom icke. Den fimkänslighet, som bor i hvarje vinnas hjerta, sade henne att Angelo hade gått för långt. Hvad hade hon vältgjort somm kuntte jursäkta honom den frihet lan tagit sig, en frihet som säg utsom en svår förolämpning. -Med rent samvete kunde hon svara: — Ingenting. Men, Florence, månne dessa möten voro så tillätliga ss kunna icke de på något sätt ursäkta Angelo? Fru May anlände på aftonen med en stor samling nyheter från det moderna Babyloti, som hon källade London. Pn röfvårkula var hölgedom myt den stora staden, sade hon, joch! kvad;:: V-fördelarhe beträffade, för hvilka hon rest dit, så befanns löftet derom vara blott och bart en snara af en vinglare, som ville ha hennes lilla: förmögenhet i sina händer. Sedan gumman berättat detta och mycket mera dertill, började hon smatta på theet, som Florence under tiden : gjort i ordning, och nu var det Florences tur att tala om allt hvad hon hade sagt, tänkt och gjort under modrens frånvaro. Florence berättade, men till sist afbröt modren henne och utropade: — Gud förbarme sig tror jag icke du har älskat från början till slut, under hela långa tiden. Det är vackert uppförande af en prestdotter!