Dagens Nyheter – 22 december 1865, sida 2

Florence hade aldrig sett någon man, som kun de hänföras till den kategori, som man kalla älskvärda karlar,, utan blott trumpna bönder och pastor Simmer med sitt bleka ansigte och gråspräckliga polissenger. Icke kan det då för våna oss att, sedan : n första kärslan af häp: nad förgått, det qvarsvannade något mera än blotta minnet ar en artighet, som uttalades at en så välljudande röst och åtföljdes af en så skarp blick från fremlingens mörka öga. Bohöfver man väl säga att Florence tankar smått sysselsatte sig med detta oförmodade möte, under den tid hon qvarstannade vid stranden, och för resten under hela dagens lopp. Vi vilja icke störa hennes drömmar, men. månens strålar, som smyga in i hennes kammare, tala om för oss. att dessa drömmar hela natten lekte på hennes läppar, då och då framkallande ett leende. in Nästa dag talade man i byn om att en frem mande måluce hade kommit för att ställa i ordning rummen i en af flyglarne på Melvin House, som sedan: lång tid: varit obebodt, emedan familjen, :somegde stället; vistats utrikes. Hans namn var helt enkelt Angelo, och en riktigt fin herre var han. Man skulle aldrig kunna tro att han lefvat på grodor, som fransmännen göra, ty så präktig såg han ut. Florence tatade om för sina grannar att hon träffat och talat med målaren, hvilket bevisar att hon visst icke var kär i honom, ty då hade hon nog tegat. Så mycket bättre för henne, ty man bör icke öfverlemna sitt hjertas skatter åt den första intressanta personlighet, som man möter vid stranden af en å under pilarnes skugga.