Dagens Nyheter – 22 december 1865, sida 1

TUE VECteTAaAnNReNR Or. fi. I. ) Som en komåt sin egen bana går, Så gick ock du din egen väg allena, Fastän din viljas kraft ej uppå ödet rår, Så kunde du dock fosterlandet tjena, Och detta gjorde du som redlig man, Och nu till sist du din belöning vann! Skumt blef ditt öde, men din blick var ljus! — Fast lifvets stormar oftast voro vreda Och foro hotande omkring ditt hus — Du ville dock ej gå den vägen breda, Der lyckans hjulspår fårade dess grus. Dock skaparn skänkte dig en helig skatt — Den heter: kärleken till fosterlandet! — Med det allvarliga och fasta bandet Har morgon randats i vår riksdagsnatt; Och drömmarena sofvit natten ut— De hafva vaknat upp till slut. Nu gläds och fröjdas, gamle patriark; Du för det verket gjort hvad du har kunnat Som nu fullbordadt blifvit oss förunnadt Af landets ädlaste, så kung som ständer! Sen — hur det går, ehvad oss händer — Gemensam vilja gör nationen stark!