Dagens Nyheter – 22 december 1865, sida 1

hennes fördel. Som fru May ej hade råd att medtaga sin dotter, så måste hon lemna sin då sjuttonåriga. Florence hemma, under vård af några hyggliga grannar, hennes egen karakter och en moders böner. Nu : hade hon varit borta mera än. en vecka. Hvad hade händt under denna tid? Hvarföre väntar Florence med större otålighet än den barnsliga -tillgifvenheten bjuder — hvarföre :visar hennes ansigte på samma gång sorg och glädje? Jo, hon: bär på sin första hemlighet — en hemlighet som tjusar henne, men som ängslar henne, då hon tänker på den stund, hon skall anförtro den åt sin enda förtrogna — den goda modern. Solen hade gått ned innan hjulets rullande hördes ned i dalen, och när diligensen började att komma utför, syntes ingenting ahnat af den än lyktorna, som skimrade fram mellan träden. Tiden hade varit mycket lång för den väntande flickan, och äfven nu tyckte hon att diligensen dröjde så länge att komma ned, att det föreföll henne öfvernaturligt. Hon inbillade sig att det var ett spökekipage, som körde fram och åter deruppe bland träden, men bäst som hon stod der kom diligensen och snuddade förbi helt nära henne. i — Stanna! ropade Florence då vagnen redan var ett stycke förbi henne. — Fullt öfverallt! ljöd svaret från konduktören,, -— Hon kom icke; mumlade Florence, sedan hon. väntat. en sstund för att se om. inte vagnen; ändock: skulle: stånna. Diligensen. fortfor. emellertid att rulla sin väg framåt, och den unga