Dagens Nyheter – 21 december 1865, sida 1

gumma, kan jag likväl förutse, huru hon kommer att använda sitt inflytande. på honom. — Min kära kusin, utbrast Arabella, du är för sträng i dina omdömen och spår alltid olyckor. Man bör ej döma någon ohörd,. — Jag hoppas likväl, sade Amys mor, att i händelse fru Maitland sätter sig på sima höga hästar, du, min kära bror, kräfver hennes far, her Vaughan, för de tvåhundra pund, du lånte hö nom till den högförnäma fruns utstyrsel och: de tusen pund, som gaf? henne till brudgåfva, äfven om du inte vill uppsäga de andra stora. lånen, han har af dig. — Hvad skulle det tjena till? swarade: herr Stuart leende. Du känner ordspråket: man kan icke klämma blod ur cen sten. Merr Vaughan eger inte två styfver; han skall aldrig: kunna betala ens den minsta af sina skulder: — Men herr Maitland kan, sade det tyckes snarare vara hans plisvantt betala sin hustrus spetsar och juveler än din, morbror. — Hon var inte hans hustru, då gisarne och juvelerna köptes, Ar:y, så att jag är, rädd vi ha ingenting att pocka på af hono väl trösta oss öfver denua mindre förlust såsom öfver den större, förorsakad af.de engelska.... — Herr Stuart afbröt si fullföljde satsen. — Skurkarne, morbrar. Jag har hört sägas att herr Virtue varit så skenhelig, att då en stäkars tjenare i hans hus en, gång hvisslade på en söndag, blef ban gemast körd på dörren. My, och och Amy (Forts.)