Dagens Nyheter – 21 december 1865, sida 1

derpå, var bosatt i Vestindien; ty moraliteten har vanligen, så underligt det torde förefalla, sina geografiska begränsningar. Underrättelsen om den stora förlusten vållade herr Stuarts syster den djupaste sorgen och uppväckte i hög grad Amys harm. Han sjelf och Arabella togo saken lugnare. Den summa, som genom detta bedrägeri af hans kommissioniärer gått förlorad, uppgick till trettio tusen pund sterling. Af dessa hade herr Stuart bestämt femton tusen till hemgift åt sin dotter; återstoden skulle delas mellan hans son, som var arfvinge till de vestindiska egendomarne och hans systerdotter på så sätt, att den förre skulle få tio tusen och den sednare fem tusen pund. — Nåja, det är slut med alltihop och saken står ej mera att ändra, sade herr Stuart; vi böra tacka Gud för att något står oss åter. John får slå sig på studierna med allvar, så att hans bergning inte blir uteslutande beroende af några vestindiska egendomar, hvilkas värde tycks bli mindre och mindre för hvarje är. Hvad dig angår, Arabella, får du, ifall det blir parti af mellan dig och den unge Vaughan, nöja dig med att lefva på fyra å femhuudra i stillet för tusen pund — om året. Men Harry är visst en bra karl, och jag tror inte att denna minskning i din förmögenhet kommer att inverka på hans känslor. — Kauske inte på hans, men åtminstone på frå Maitlands, morbror, sade Amy. — Hvad har fru Maitland dermed att skaffa, min kära Amy? sade herr Stuart. — Hon kan linda sin bror om fingret, svarade Amy och ehuru jag inte är någon spå