Dagens Nyheter – 20 december 1865, sida 2

sjunga det, eftersom hon kunde både spela och sjunga ex tempore. Hon var straxt villig att uppfylla hans önskan, men bad om tillåtelse att först få läsa genom orden. — Ja, gör det, sade han, och läs dem högt! Hon började: Gift dig icke, Colin, Låt bli att gifta die: Ty gifter du dig, Colin, Då — får du ångra dig. — Är detta er egen åsigt? frågade hon med ett gladt leende. — Min syster säger att det borde vara det, svarade han. Men läs vidare. Hon fortfor att läsa, till dess hon kom till en vers, som innehåller att om Colin tog en ful hustru, skulle han bli lycklig med henne, men om han valde en vacker, skulle hon kokettera för andra. — Just så! utbrast Harry, hvad säger ni om detta? — Jag säger, svarade Arabella, och sneglade smätt förskräckt på honom, jag säger att hon icke skulle det, om hon verkligen älskade er — Älskade mig! Tror ni då på kärlek? — Ja visst. Gör icke ni det? Tar arade intet. — Ni känner väl till den gamla visan, återtog Arabella, deri det säges att kärleken herrskar i kojan, vid hofvet och i lunden. — Detta påstående är blott en poetisk öfverdrift, Ara... mamsell Stuart. Kärlek finns hvarken i koja eller slott. Visan skulle vara sannare, om den sade: ;Guld herrskar o. s. v. Nå vil, jag antager att alla kojor och slott tyngas af guldets spira, ty jag är icke