Dagens Nyheter – 20 december 1865, sida 2

vagnarne körde fram, ledsagade kapten Vaughan till Arabellas stora öfverraskning icke henone utan hennes kusin till deras äkdon, och han bugade endast, då han tog godnatt af henne, i stället för att, såsom vanligt, mycket varmt trycka hennes hand. — Hvad kunde det komma åt Harry Vaughan i afton? sade Arabella till sin kusin, då hon och Amy kommit in i sina rum. De bebodde två bredvid hvarandra belägna rymliga och glada rum. Så utomordentligt artig han var under loppet af dagen, lika mycken försumlighet visade han på qvällen. Kanske han blef ond öfver att jag icke åkte med honom i factonen; men han borde väl ha insett, att jag icke kunde förmå John att afstå från sin plats. oo— John är en bortskämd, ohyfsad poj svarade Amy, och han förtjenade ett kok stryk; men jag tror inte att Vaughan är så oförståndig, att han förargas på dig för pojkens skull. Jag tror snarare, att han var rädd för dender systern han har. Hon är då tydligen svartsjuk på dig. Fast hon var så förvissnad, då hon blef gift, att jag anser det vara ett riktigt underverk, att hon någonsin fick en man, tror hon nu att det är hvars och ens pligt att falla ned och tillbedja henne, och det är högförrä deri till och med af hennes egen bror att visa någon annan den minsta uppmärksamhet. Du såg, hon ville inte tillåta den stackars Frank Maitland att dansa mera. Jag kan inte tåla Sophie Vaughan för mina ögon, hon liknar en orm. Det var icke underligt att Amy ej kunde tåla fru Maitland. Herr Maitland — som ansägs för ett mycket godt parti — hade länge