Dagens Nyheter – 19 december 1865, sida 2

oskiljaktiga — så föreföll det åtminstone Harry Vanghan, När en herre med planer på gifter. mål gör visiter i ett hus, bli hans varma käns lor säkert mycket afkylda, om alltid en hop systrar eller kusiner eller blott en enda syster eller kusin ständigt äro i vägen, då han i allmiänhet icke vill tala reut ut i en tredje persons närvaro. Mången gång har det händt att påtänkta frierier icke blifvit utaf blott till följd af en sådan omständighet. oo— Jag får dröja tills vi företaga utflykten till Eden Lodge, tänkte Harry. Jag skall väl då åtminstone få ett tillfälle att tala utan vittnen med Arabella. Dender Amy kan väl icke hänga fast vid henne som en igel hela dagen, och i värsta fall skall jag bedja major OHara att ta kusinen om hand, När han en gång börjat berätta sina gamla historier för henne, lär hon icke ha större utsigt att slippa från honom, iän om hon sutte på bastiljen. Den mycket efterlängtade dagen kom ändtligen, och eftermiddagen var klar och vacker. ön väldig, äkta tropisk regnskur hade på morgonen afkylt luften och gifvit träd och blommor i den vackra trädgård, der sällskapet skulle samlas, friskhet och vällukt. Vagn efter vagn rullade uppför den sakta sluttaude kulle, på hvars höjd denna eden-trädgård var belägen. Mawmsell Stuart, hennes faster och kusin åkte i den något gammalmodiga, heltäckta familjevagnen, medan Harry Vaughan körde för John Stuart, Arabellas bror, i herr Stuarts factonu, eller som negrerna brukade säga miss Arabeltas egen fatum. John, herr Stuarts ende son, var omkring sjutton år gammal och hade nyss slutat i sko