Dagens Nyheter – 19 december 1865, sida 2

lan. Han vistades nu någon tid på besök i fädernehemmet, innan han begaf sig till ett af universiteterna. Han var en hortskämd, egenkär och styfsint pojke, ehuru hans far, som var till ytterlighet svag för honom, ansåg honom för ett. mönster i alla afseenden, Det fanns intet säkrare mer del att tillvinna sig herr Stuarts ynnest än genom att ställa sig in hos John, och Harry hade derföre åtagit sig det föga angenäma värfvet att skjutsa honom till Eden-Lodge. Vid foten af kullen ilade faetonen, som hela tiden förut hållit sig bakom den stora vagnen, förbi denna; Harry hoppade derur och sprang fram för att hjelpa Arabella ur åkdonet. Han tog henne under armen och förde henz ne hort i triumf; då nu ingen Amy längre kunde höra eller se dem, hade han det präktigaste tillfälle till en förklaring. Var det till följd af en hastigt påkommen blygsamhet Harrys tunga förstummades eller kom det sig af den tvckan vissa männer hysa för att uttala ord, som icke med heder kunna åtarkallas? Harry suckade, deklamerade några rader ur ett poem såsom en komplimang åt siu vackra fölJeslagerska och stannade för att plocka upp några blommor åt henne. Slutligen tog han kurage till sig och skulle just börja, då man kom efter dem och bad dem intaga sina platser under träden, der måltiden var uppdukad. Han satte sig naturligtvis bredvid henne, och hon såg så täck ut med sina af rörelse blossande kinder, att Harry icke kunde taga sina ögon ifrån henne, och för en gång i sitt lif glömde bort maten, ehuru rätterna vorg af det mest frestande slag. (Forts.)