—— LL —————!?uee0ee-— —— AAA ———— högsinta och mindre vettiga ha efterträdt dem och svingat sig upp medelst de pengar som de småningom skrapat ihop. Men vi vilja icke trötta våra läsare, om vi våga piräkna några sådana, med att sjunga ett requiem öfver Vestindiens bättre dagar, som nu gått till ända och aldrig mera återkomma. Vår afsigt är blott att meddela en kort berättelse från dessa gamla tider; dock ha de händelser, vi vilja omtala, likaväl kunnat passera hvar och när som helst. Hvarför var Arabella Stuart en gammal mamsell? Emedan hon höll alltför mycket af Harry Vaughan för att kunna tycka om hvilken annan som helst, och emedan hon var för samvetsgrann att lofva någon menniska kärlek, då hon ej kunde hysa sådan. Hennes beteende ygar mycket oförståndigt efter verldens sätt att se saken; men Arabella var icke en verldsmenniska. Hon var den vackraste qvinna, den mest firade skönhet på den ö, der hennes fars egendom låg; hon hade intagit detta utmärkta rum sedan den tid, då hon återkom från England der hon fulländat sin uppfostran, och hon var omkring 21 år gammal, när Harry Vaughan, äldste sonen till en gentleman, hvars gods gränsade intill hennes fars, kom på ett besök i sitt föräldrahem. Det var icke af böjelse den unge Harry företog denna resa, tvärtom ansåg han den som ett nödvändigt ondt, och förnämsta anledningen till besöket var att penningremisserna från fadren icke inträffade så ordentligt som han skulle ha önskat. Han hade trängande behof af kontanter och ansåg för klokast att resa hem och se till hur det stod till med hans:arf, nemligen de pengar hans mor efterlemnat åt