Dagens Nyheter – 19 december 1865, sida 1

stående hos sin fader. Ett ljudeligt hm! var herr Maitlands lakoniska svar, under det ham skarpt fixerade sin svåger. Marry skiftade färg: och sade: — Det är mitt fulla allvar Maitland: ehuru gossen endast är min hålfbror, är jag dock villig att gifva denna summa. — Ar det möjligt, att du ej känner till huru sakerna stå? frågade herr Maitland allvarligt. : — Min far har ännu icke betalt mitt mödernearf: men han skall väl göra det nu någon dag, gissar jag. Jag vill icke gå så direkte på saken, i synnerhet som jag märkt, att gubben alltid blir orolig, så snart det är fråga om pengar, — Nåvil, jag anser det vara illa gjort att låta dig förbli i din okunnighet, Harry. Gud skall veta, att det är allt annat än behagligt att meddela dåliga nyheter, men eftersom ingen annan upplyst dig om, huru affärerna stå, vill jag göra det. Din förmögenhet, min vän, är så godt som noll, den finnes icke mera till. — Omöjligt! utbrast Harry och blet helt blek, omöjligt! Huru skulle mina pengar kunna vara borta och icke Sophies? Du fick hennes, naturligtvis? — Jag har inte fått en skilling af dem, Harry — icke en skilling. Sophie egde blott tusen pund, och det var en bröllopsgåfva af herr Stuart. Jag tyckte icke alls om, att heunes far mottog dem för hennes räkning: — Men hvart har då min och Sophies förmögenhet tagit vägen? — Jag skall säga dig sanningen, Harry; din far har gjort af med den, och hade den än