Dagens Nyheter – 19 december 1865, sida 1

Kyegrre ena ere e att göra, beslöt han att slå dem alla ur brädet. Hans uppmärksamhet mot henne tycktes förorsaka hans far och ter mycken glädje, och han hörde dem ofta säga att hon vore ett godt parti. Så mycket bättre, tänkte han, ifall han någongång skulle besluta sig för att ta henne till hustru. Ovisst är om han någonsin skulle ha beslutat sig härtill, så vida icke verkliga förhållandet med hans arf en vacker dag kommit i ljuset. Hans stjufmoder hade beklagat sig för honom deröfver att hon icke såg någon möjlighet att få sina barn väl uppfostrade; hon hade icke medel att skicka dem hvarken till Europa eller Amerika. De två äldsta gossarne borde komma in i en skola någonstädes, men huru skulle det gå till? De kunde icke komma att duga till annat än slafuppsyningsmän, sade hon, då de deremot, ifall de finge någon uppfostran, lätt nog kunde ernå en bättre ställning i Nifvet. Hon kände sig mycket nedslagen vid tanken härpå, och som hon var en liten täck, vänlig och ömbhjertad fru, hade Harry medlidande med hennes sorg. Han fick det ädelmodiga infallet att föreslå herr Maitland, att de två skulle skjuta tillsammans hvad som erfordrades för att underhålla den äldste sonen någon tid i Amerika, der han kunde få undervisning för bättre pris än i England. Han erbjöd sig att ge femtio pund sterling om året, såvida herr Maitland ville göra detsamma. Herr Maitland såg förvånad på honom och frågade honom helt tvärt, om det verkligen var hans afsigt att uppoffra så mycket af sin halfva sold på eu yngre brors uppfostran. Harry sade att han ville använda en del af de pengar som han hade inne