Dagens Nyheter – 18 december 1865, sida 2

Vittn.: O, ja, alldeles ämättligt! 25 å 30 millioner! Jag har hört att han gifvit sin dotter en årlig ränta af 70,000 francs i hemgift. Ej underligt då att jag ansåg mig kunna tryggt sälja för 30,000 francs juveler åt brodren till en sådan syster. Ordf.: Ni är fomiljefader; skulle ni gerna sc, att er son träffade på köpmän, lika villiga som ni att gå hans önskningar till mötes? Vittn.: Det beror på. Gener.-prokuratorn.: Ni har så föga räknat på sonens förmäga att honorera sin skuld, att ni lemnat räkningen direkte till fadren. Vittn.: Man hade sagt mig, att sonen var IHästhandlaren Brecht, densamme som vägrade att lemna hästar utan kontant betalning, vidblef sitt förut gjorda påstående, att fru Berthier bjudit honom på frukost, hvilket denna ännu en gång bestred. Tapetseraren Barbier (rue du Moulins) hade levererat möblemanget, som kostade 45,000 franes och sednare ett ur, värdt 8,500 francs. Den unge Hubert hade i början icke velat taga möbler till högre belopp än 15,000 francs. Men medan vittnet var frånvarande på en resa till England, hade dess bokhållare lemnat möbler för 45,000 franes åt den rike arftagaren och låtit föra dessa till fru Rerthiers bostad. IHirpå blefvo tre vittnen förhörda, nemligen Juveleraren Scheffer (Palais Royal) som lemnat varor för 1,120 francs, fotografen Caillez, hvars fordran var 1,150 francs, och vagnmakaren Vinder, hos hvilken Hubert åsamkat sig en skuld af 2045 francs.