Dagens Nyheter – 18 december 1865, sida 2

a Ma a —— . rr oo maa oc . Rätteg.och polisnyheter. Polisen. Pt större slagsmål cgde i lör dags afton rum åå krogen vid hörnet af Scvedbåtsoch Qvarte tan mellan omkring 30 arbetare. Två poliskönstaplar kommo dit för att återställa ordningen, men lyckades ej. Den som deremot lyckades, det var poliskoustapeln Rylanders stora hund Björn; han såg en stuud på tumultet, men då han till slut modlizen tyckte att det kunde vara tid att göra en ända derpå, gaf han sig in i striden som mellankommande part och slog omkull först en och sedan en annan af kämparne, hvilket lugnade de upprörda sinnena. Å detektiva polisens kontor har i Ö nmäldt, att under loppet af natten stöld förötvats i urmakaren Oscar Holmbergs verkstad, belägen uti huset n:r 36 atan, och hvarvid tillgripits fem guldur och åtta eller nio silfverur, allesammans förvarade uti en i rummet befintlig låda. Tjufven har sönderslagit ena fönstret, att det skulle se ut som om inbrott skett från gatan; men han betänkte icke huru orimligt sådant borde förefalla, i anseende dertill att gevärsposten vid bankohuset har sin plats näste midtemot, hvarj-mte han i sin dumhet gjort hålet på rutorna alltför litet, att en person, om än aldrig så spenslig, skulle unses ha kunnat krypa derigenom. Förloradt och åtorfunnet. Sistlidne onsdag blef en landtbo från Carlshamnstrakten vid namn Johan Gunnarsson här i staden bestulen på ett örre penningebelopp, dervid tillgick på följande sätt. Gunnarsson, som drifver handel med matva ror, isynnerhet lax, hade nämnda dag härstädes afslutat en större handel och kontant uppburit 780 rdr, hvilka han nedlade i en på västens inre sida anbragt väska. På eftermiddagen råkade han imellertid taga sig mera till bästa, än han tålte, och då han under sina vandringar kom i närheten af Johannis kyrka, blef hufvudet honom för tungt, och han slog sig ned på en trappa för att hvila. Här slumrade han snart in, men väcktes deraf, att han i sitt halft medvetslösa tillstånd kände någon trefva i hans västficka, och då han ändtligen hann få upp ögonen riktig r han nära intill sig en karl, som skyndsamt aflägsnade sig. Väl gjorde han på aftonen anmälan om stölden, men den förmudade tjufven stod ej att finna. Dageu derpå kl. 10—11 . om. såg en f. d. polisöfverkonstapel vid namn Spångberg tvänne å söt arbetsinrättningen intagna karlar stående å Österlånggatan, at hvilka den ena innehade flera större sedlar, hvaraf han utlemnade en till kamraten, som dermed aflägsnade sig. Som Spångberg fann detta besynnerligt, stannade han qvar på afstånd och bevakade den karlen, som innehade penningarna, till dess en poliskonstapel ankom och tog hand om och förde honom till närmaste polisvaktkontor, der han uppgaf sig heta Isak Pettersson. Vid visitation innehade Pp. 6 st. sedlar å 10 rdr hvardera samt 7 rdr 80 öre i smärre mynt. Spångberg hade emellertid qvarstannat å Österlånggatan, der P:s kamrat, som uppgaf sig heta Hernblom, sedermera blef anhållen och befanns innehafva 10 rdr, vexlade i småsedlar. Sedan de begge arbetshjonen härefter aftörts till detektiva afdelningens kontor, blefve de der ytterligare visiterade, då P. hade dolda i ena skjor men 7 sedlar å 100 rdrs valör. Nu var det på tagligt, att han vore den, som begått stölden från (runnarsson, och ehuru han nekade, insattes han i häkte samt undergick i går förhör i poliskammaren. Här påstod han sig hafva hittat penningarna kl. omkring 6 på onsd e. m. å Kornhamnstorg, ehuru det syntes alltför tydligt, att han talade ; Vid förhöret tillstädeskom en handlande i staden, som sade sig hafva samma dag till Gunnarsson utbetalt det belopp, han uppgifvit sig hafva förlorat. Denne fick sålunda igen sina penningar, dock först sedan han efter långt prutande itagit sig att ersätta Spångberg med 25 rdr. För målets vidare behandling remitterades detsamma till rådhusrätten. D.-B. Korn denmfbor,