Dagens Nyheter – 18 december 1865, sida 1

har gifvit honom sådana mot hans löfte att icke vända sig till procentare. Denna förbindelse har ingifvit mig de djupaste bekymmer. Det är skamlöst af denna qvinna att påstå det jag skrifvit till henne. Detta är er mors språk. Talar hon sanning? Iub.: Det anstår icke mig att här påstö motsatsen. Ordf.: Emellertid, min herre, bör ni komma ihåg att lyckan är obeständig, och att så rik än er far må vara, det väl kan hända att hans qvarlåtenskap icke räcker till att betala edra kreditorer. Den anklagades advokat: Jag anhåller att herr ordföranden behagade fråga herr Hubert, hvarföre han gifvit fru Berthier presenter. Hub.: Jag sökte på allt sätt förmå min far : att göra mig till sin kompagnon; jag ville förtjena pengar till att betala mina skulder med... Som jag redan förut upplyst, villfor ej min far denna min åstundan. Fru Perthier mottog mi med välvilja. Hon utgaf för min skull allt hvad: hon egde. Jag sade åt mina föräldrar att jag hadi: en hedersskuld att betala och att jag var tyunr gen att låna pengar på hvad vilkor som. helst , om jag ej fick af dem; det var förgäfves, MN a fru Berthier, som icke ville lemna mig. i 5 dåcket, sålde alla sina juveler och audra. dis barheter. Ordf.: Är detta allt sannt? Har dkez ma fru bidragit till edra utgifters bestridande? Ilub.: Ja, jag har få vänner och 3 surser. Jag hade blott henne, och uppoffrat sig för mig. Det var iek billigt, att också jag gjorde någet NTA reshon har e mera än för henne;