Dagens Nyheter – 14 december 1865, sida 2

g, medan han aflägsnade dig från mig. Jag blef öfverraskad midt i natten af soldater som sökte dig; några sade att de sett mig i sällskap med en karl. Förvirrad, darrande af oro för dig och nedslagen öfver mitt fläckade rykte, kunde jag ej besvara de frågor som ställdes till mig. I synnerhet du, Charles, upptog mina tankar, och jag skulle ej ha kuunat öppna min mun utan att uttala ditt namn. Derföre teg jag. Remond kom till stället och sade att det var han son följt mig i parken. Man trodde eller låtsades tro honom, och jag vågade icke säga honom emot, då han tillade att jag af fri vilja samtyckt till att bli hans hustru. Hans kärlek till mig var allmänt känd, och mitt rykte förloradt, i fall jag icke gifte mig med honom. Du var icke tillstädes för att ingifva mig mod att bära skammen. Men då var jag okunnig om, att han skrifvit det bref, som anklagade dig; jag visste icke att han var din vän, jag hörde blott, att han underlättat din flykt och fört dina förföljare på villospår. Förebrå mig ieke min svaghet, Vernon, och afundas honom icke hans lycka! Tror du mig nu? Eller är det ännu mera, du vill ha upplysning om? dig, jag väntade dig (Forts.)