Dagens Nyheter – 14 december 1865, sida 2

RR BR RR RK RFBRBREEE TT SS NSF tat att förtiga mitt hjertas hemlighet. Då jag gick derhän, beväpnade jag mig med kraft och tälamod; om jag genom att anklaga mig sjelf skulle kunnat rädda den, som nu hånar Mig, så skulle jag hafva gjort det. Men då jag tvingas att tala, så välan! Jag har lidit nog af förtal och lögn. Charles, du är min enda kärIck och han, som berömmer sig af att ega detta kjerta, vet allt för väl, att han aldrig egt det! Charles, ge honom hans frihet tillbaka och med den hans försvunna rikedom; och han skull? gifva sin frihet, sin förmögenhet, ett helt hf, fullt af glädje och lycka för de orden: Det är dig, som jag älskar! — Emelie, hvad säger du?... O, nej!... det är ej möjligt... under det du talar så, tänker du på honom... Det är Vernon som står framför dig... Ni misstar er på person, min fru, eller ock vill ni ännu en gång bedraga mig. — Nej, dig allena håller jag kär, fortfor hon och reste sig upp. Den gåfva, som du fordrade tillbaka, hvilade ännu i morgse vid mitt hjerta. Remond var okunnig om att du gifvit mig det, och då det vid ett olyckligt tillfälle föll i hars händer, måtte han ha märkt att det var faktadt af tårar. Af alla de pröfningar himlen pilagt mig, var denna svårast att utstå. Jag skiljde mig vid detta halsband för att uppfylla en pligt, och hade din mor varit i mitt ställe skulle hon ha handlat på samma sitt som jag... Och du har kunnat tro på hvad han sagt dig! Då han beskyllde dig för falskhet, var et enda ord af dig tillräckligt att lugna mig och att förmå mig att följa dig. Jag infann mi vid mötesplatsen, jag ropade på