Dagens Nyheter – 14 december 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August Arnould. (Forts. fr. föreg. AZ) Han vände sig om och såg uppåt huset. Det lyste i ett af de öppna fönstren. Vernon uppgat ett rop af öfverraskning. Qvarstående invid klippan, som tjenade honom till stöd, såg han och tviflade ehuru han såg, frågande sig sjelf om det icke var ett bländverk. Hvem hade kommit in sedan han gått ut? Fanns då någon i detta hus, som han trodde fullkomligt öde, någon som icke vågat visa sig, medan han var qvar? Af hvilken besynnerlig händelse kom det sig att ljuset plötsligt tändes just i det ögonblick, då hans inbillning sysselsatte sig med minnen från framfarna dagar, just då han tänkte på den olyekligaste aftonen i sitt lif och det ljus som då brunnit? Flera )ninuter förgingo, innan han vari stånd att öfvervinna den slapphet, som bemäktigat sig alla hans kmmar och höll honom fastnaglad på ett och sam ma ställe. Slutligen tyckte han sig varseblifva et mensklig gestalt, som skymtade förbi fönstret; derpå såg han en skugga ställa sig mellan honm MM och ljuset. Han gick fram. Den oröorliga ski 188an förstorades, alltefter som han kom närman och aftecknade sig allt tydligare på en af n uamets starkt belysta väggar. För hvarje steg ha v tog, bäfvade han vid tanken på möjligheten af denna syns försvinnande. Han påskyndade sins gång, halfsprang uppför den stig, som slingrade sig mellan klipporna