Dagens Nyheter – 13 december 1865, sida 1

komma i besittning af. Jag reste straxt, och nu är jag här Du inser väl att jag skulle vara en dåre, om jag ej begagnade det säkraste sättet att hämnas. Himlen har ju -beskärt mig ett osvikligt medel att nå detta min lef-nads mål. När jag gjort upp räkningen medi dig, kommer turen till din son. Jag lideriecke mera, Remond, men jag hatar dig för allt hvad jag lidit. Jag håller nu mitt knä böjdt mot ditt bröst, men om jag läte dig stå upp igen, om. din hand höjdes mot mig och berörde min kind, skulle jag dock förbli kall och lugn, för-akta detta nya hån och ännu en gång upprepa: hvad jag nu säger: Efter lagen tillhör denne: mans frihet mig; handla efter lagen! — Du triumferar, Vernon. Men huru kufvad jag än är, vet jag dock ett sätt att komma åt dig. Förblif obeveklig, skänk mig ingen tillgift! Jag vill också vara obarmhertig mot dig. Skrytsamt påstår du dig vara känslolös. Du säger att du icke lider mera; det är en osanning! Jag ser i ditt ansigte oförtydbara: spår af en mäktig lidelse. Hvarför har ditt hår: blifvit hvitt? Hvarför ha tårarne utsläckt dina ögons glans? Tror du icke jag ser attenständigt tärande trånad gjort dig till :gubbe i förtid? Du glömma! I Nej. Att du hämnas, såsom: du gör, kommer sig deraf att hon älskar mig. O! huru gerna bytte du icke ditt öde mot mitt! Din förmögenhet mot den skatt, jag eger! Jag är lycklig, jag är rik, rikare än du; ty jag har inga minnen, som jag skulle önska utplånade: ur min själ, ingen sorgens dug, som jag söker. glömma, alla de kärleksbevis, jag gifvit, ha vit återgäldade, de presenter, jag mott agity höra mig städse, och jag kan visa dem för,