Oo . . Smått och godt från Norrköping. Den I december. När hvar och en sin syssla sköter etc. ete. tänka våra vederbörande chefer och styresmän, borgmästare och ordförande och vice ordförande i stadsfullmäktigekåren, också var staden Norrköping nära att gå miste om att blifva på något sätt representerad vid svenska städernas storartade manifestation för representationsreformen. Men i ellofte timman grep man sig an, fast just icke nämnde herrar, och ett möte beramades på inbjudning af 12 aktade medborgare, bland hvilka blåser en friskare anda än hos de slentrianens män, som eljest vilja hafva anspråk på att ställas i spetsen för våra allmänna angelägenheter. Med nöje såg man i spetsen för inbjudarne veteranen J. A. Arnberg denne Dalarnes son, på botten af hvilkens innersta och karakter ligger, af rosten ännu ofrätt. malm, och hvilken, som ålderspresident, ledde förhandlingarne vid detta af omkring halftannat tusende personer besökta politiska möte som illustrerades af ett manligt historiskt föredrag af ett annat Dalarnes barn, lektorn i historien vid härvarande högre elementarläroverket, magister C. G. Starbäck, en af de få härstädes som hålla det litterära lifvet härstädes vid makt. Resultatet af sammanträdet, som edra läsare förmodligen redan känna, blef ej alldeles sådant som man haft skäl att vänta; väl uttalades sympatierna för reformen både vackert och lifligt, men flertalet hade dock trott, att det varit samhället värdigare om de blifvit framförda genom en deputation i samklang med dem från de flesta andra svenska städerna och ej genom blott en papperslapp. Man sköt skulden på den korta tiden, men nog hade tiden medgifvit en deputations affärdande, om den också fått uppträda ensam, hvarigenom ingen skada skett, kanske tvertom. Men förmodligen tänkte man att för mycket och för litet skämmer allt och att lagom skola kaplanerna hafva,. Hvarje ort har sina behof och önskningar, och belåtenheten stiger eller faller, som en barometer på sinnesstämningen i den mon som dessa tillmötesgås eller motarbetas. Jag lemnar åt er derföre att sjelf bestämma huru stor eller liten den kan vara i Östgötabygderna, söder om Norrköping, efter läsningen af Kongl. Maj:ts propositioner till rikets ständer angående fortsättandet af statens jernyvägsbyggnader. Med ej ett enda öre finnes den Östra stambanan ihågkommen under det nordvestra banan doteras med mer än 16 millioner. De norska sympatierna i all ära och med all skyldig aktning för de dynastiska mödvändigheterna af intimaste beröring med Norska hufvudstaden, så lärer man dock svårligen, utan att vara ofosterländsk norskhetsifrare kunna gilla detta den svenska statens slöseri med millioner på en så oproduktiv jernbana som den nordvestra, hvilken är af ingen betydelse för handel, jordbruk, industri och rörelse, såsom endast förande till en vrå af landet och Europa, sådan som Wermländska gränslandet och Norrige, under det Sveriges egna, såväl genom sitt läge som sitt åkerbruk, sin industri och sin merkantila rörelse, vigtigare delar lemnas qvar i sin isolering. Att friherre Ugglas motion rörande fortsättning och fullbordande af Östgötabanan, skall i någon mån kunna rubba den hos regeringen rådande principen, till förmån för det sydöstra Sverige är föga troligt, med det vestra och nordvestra, eller Göteborgska jernvägspartiet till motståndare. Om pressen vill fullt opartiskt göra sin pligt, så borde den taga sig något an de försummade och åsidosatta landsdelarnes intresse, och ej låta dem alldeles förryckas och dessa provinsers förkofran förläggas till obestämd framtid. Med det svenska monitorväsendet börjar man redan blifva mer förtrogen. De nautiska vidundren, hafva börjat förlora en stor del af sin vidunderlig