I Res bort, jag fordrar det. Om två timmar, kanske förr, skall jag vara hos dig. Res då jag ber dig derom, sade hon sakta, eller också talar jag i din sons närvaro. Jag vet, hvad som förut föregått; jag vet höem som skrifvit brefvet som hon fick från Spanien; jag vet att han var din vän. Du har anförtrott min tant allt, och på dödsbädden omtalade hon allt för mig, och bad mig om förlåtelse emedan hon varit din medbrottsling. Res bort! Jag har blifvit din hustru, och verlden bör kunna säga att din hustru icke velat lemna dig, emedan du gjort henne lycklig. För första gången i sitt lif gaf Remond efter. Han böjde sig för denna uuder så lång tid nedtystade vilja, som nu plötsligen visade sig likaså oböjlig och befallande som hans egen. Han gick bort utan att säga ett ord. Emelie såg honom genom trädgården uppnå en sidoväg, som ledde ned till hamnen. ooo— Följ mig, sade hon till Fredrik. — Derpå gingo de båda bort till det rum, som hon bebodde i den motsatta ändan af huset. Tjugu minuter efter deuna scen gick den unge mannen med raska steg genom det rum, der den förefallit, och hejdades af Remond då han ville gå ut. — Hvad har hon sagt dig, frågade han, jag vill veta det. Icke sannt, hon har anklagat mig? — Min far, du är orättvis, hon älskar er. Jag har lemnat henne ensam i hennes rum, der hon stängt sig inne tills jag kommer åter och kan följa henne bort till dig. Men hvarför är du ännu här? Du kan hvart ögonblick vänta den der menniskan.