Dagens Nyheter – 12 december 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August Aårnould. (Forts. fr. föreg. AZ) — Lika mycket, återtog Emelie, så har du i mina ögon så många andra förtjenster . .. Du fruktar att fattigdomen skall skrämma mig? Var obekymrad derför, min vän, jag harju sagt dig att jag länge varit beredd på den; jag har sett den närma sig steg för steg, och nu går jag den till mötes utan fruktan, då jag vet att förtroendet mellan oss har återvändt. Det är förbi med våra fester och nöjen, men också med misstroende och fruktan. Olyckan har det goda med sig att vi tvingas till att erkänna den uppriktiga hängifvenhet som vi tviflade på i lyckans dagar. Låt oss icke spilla tiden med att klaga öfver det som är försvunnet. Hvilka äro dina planer för framtiden? Kan jag vara dig till någon nytta så skona mig icke. Jag vill icke inskränka mig till att tålmodigt vänta det ögonblick — om det någonsin skulle vända tillbaka — då du åter kan erbjuda mig rikedomens njutningar. Jag har aldrig önskat dem och afsäger mig dem utan att beklaga mig. Af det goda vi egt har du frälst det vigtigaste, din frihet. — Ja, tills min stora fordringsegare infinner sig. — Hvarför skola vi alltid tänka på honom? Han kommer icke tillbaka, Remond. Hvem känner de sista årens händelser?