Dagens Nyheter – 12 december 1865, sida 1

korsa sin värja med hans eller rikta en kula mot hans bröst? — Skulle han vilja samtycka att slåss? utbrast Remond. Himlen vare lofvad, om det är den hämnd han önskar! — Det rörer mig, fortfor Fredrik. Jag har ätersett dig, fader, låt mig ännu en gång omfamna dig. Antingen har du om en timma icke mera någon son och du är öfverlemnad i denne mans våld, eller också är du om en timma befriad från honom. — Fredrik, jag förbjuder dig att utsätta ditt Hf för någon fara. — Din myndighet upphör, der min kränkta ära talar. Utom din har jag äfven en annan förolämpning att hämnas. Innan jag visste att denna menniska var din fiende, hade han redan förolämpat och utmanat mig. — Hvad vill det säga? — För några dagar sedan träffade jag honom, och han bjöd mig hem till sig, men i stället för den rättframma, vänskapliga gästfrihet han tillbjöd mig, öfverhopade han mig med plumpheter, sårade mina djupaste känslor och sökte genom att väcka en förnärmande misstanke att skada den person jag älskar, och som du tillåtit mig att gifta mig med. Jag besvarade denna dumma utmaning såsom hvarje mån af ära skulle ha gjort. Ett möte utsattes till nästa förmiddag, men följande dag var han försvunnen, lemnande efter sig ett bref, hvari han underrättar mig om sitt verkliga namn och säger att vi snart åter skola träffa hvarandra: Jag har sett honom för ett ögonblick sedan och en kort förklaring egde rum oss emellan. Han ade att han känt igen mig på min likhet med