Dagens Nyheter – 11 december 1865, sida 1

sedan trodde jag och nu tviflar jag... Hvad företager hon sig?... Sysselsätta sig hennes tankar med mig?... Hvarför har jag talt till henne om denna menniska? Och dock. fortsatte han, i det hans blick föll på penningarne på bordet — om hennes hängifvenhet icke vore uppriktig, skulle hon då frivilligt hafva blottställt sig för min skull? ... Ingen stolthet, sade hon, nåväl jag vill genomgå äfven detta prof. O! jag känner mig tillintetgjord och önskar nästan att hon vore här för att gifva mig mod. Bernard anmälte herrarne Privezac, Roil, Marechal, Thomassin och Morel. — Tag plats, mine herrar, sade Remond. De satte sig alla fem med en kall och bestämd min, som menniskor hvilka äro beredda på en obehaglig underrättelse. — Huru detta samtal än må utfalla, så önskar jag, mina herrar, att ni behåller eder goda tunke om mig och låter min redlighet vederfaras rättvisa. För öfrigt har jag intet att dölja; jag kunde gerna i dag förtiga en del af sanningen för eder, men jag föredrar att säga sanningen rent ut. Min hufvudkreditor är icke ibland eder. — Huru, min herre! ropade Privezac och Marcechal på en gång, medan de andra tre vexlade ängsliga blickar. — Hvarför har ni icke anmodat honom att komma? — För det att han är frånvarande, mine herrar, men ni kan gerna afgifva edra betänkanden utan honom. De summor jag är skyldig er belöpa. sig till femtiofemtusen francs och två af er, mine herrar, hafva rätt till exekution. Jag vill icke påminna er om mina olyc