Dagens Nyheter – 9 december 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August Arnould. (Forts. fr. föreg. AF) Remond gjorde cn rörelse. — Icke alla! ropade han med darrande stämma. — Hvad fattas dig? sporde Emelie, öfverraskad af detta utrop och af Remonds plötsliga förvirring, hvarför bleknar du så vid mina ord? Utan att besvara denna fråga, fortsatte Remond: — Om min sista spekulation hade lyckats, så skulle jag blifvit i stånd att betala allt hvad jag är skyldig. Jag hade fått betalningstiden utsatt och gålt in på sådana vilkor, att Jag ej kunde räkna på något längre anstånd. Så framt jag icke i dag betalar tjugofemtusen francs, skola fängelset öppna sina portar för att mottaga mig och icke på många år öppnas för att utsläppa mig; ty om två dagar skall jag åter betala tio tusen francs och om sex dagar åtta tusen, den trettionde utlöper en skuld på tolf tusen, och till att inlösa alla dessa skuldsedlar har jag blott din gåfva. — Men har du icke vändt dig till någon af dina vänner? — Mina vänner! Det har nog funnits menniskor, som ville låna rmig så länge de trodde att jag kunde betala igen hvad jag fårade. Tala icke till mig om vänner, vänskap är blott ett tomt ord, jag tror icke derpå, jag kan icke