Bränvinets följder. En smålänning vid namn Minsson hade arbetat vid jernvägen. Han skulle nu resa hem, men till afsked från hufvudstaden tog han sig i lördags afton för mycket till bästa. Då han i detta tillstånd skulle samma afton vandra hem till sin bostad vid Claes på hörnet, slog han sig ned att hvila vid skarpskytteföreningens norra skjutbana, Efter någon tids förlopp hörde förbigående personer ljudet af mensklig klagan derifrån. De forskade efter hvarifrån det kom och funno karlen halfförfrusen och eländig. De förde honom till hans bostad, och i stället för att derifrån i söndags fara med bantåget till Småland for han i måndags till en annan verlå. Amazoner på Hötorget. Det fins ännu några sådana, och hvem kan undra derpå? Pessa stackars qvinnor, för hvilka ingen kommunalstyrelse och ingen enskild företagsamhet sörjt, utan som måste sitta i alla Herrans väder, i starkaste solhetta eller hittraste köld, i torka eller hällregn, ute på öppna torget för att ärligt försörja sig och de sina, hvad under om någon af dem tager skada till sin själ lika mycket som till sin kropp. Ar det icke mera att undra på att bland dessa arma qvinnor de aldraflesta kunna vara redliga, anständiga, hyggliga. — Mellan två af dem, som ej förmått motstå det förderfliga bränvinet, uppstod i måndags tvist angående vexlingen, då den ena, Slank-Anna, ej skulle ha lemnat riktigt tillbaka på en femtio-öring, som hon fått af aSpindel-Lisa, för att köpa 10 kubiktum bränvin. Tvisten öfvergick — alldeles som mellan stormakter — till handgemäng och då Slank-Anna skulle gifva vännen Spindel-Lisa en kindpust förlorade hon sjelf balansen, så att hon föll omkull och vrickade högra armen. Dermed upphörde striden.