Dagens Nyheter – 5 december 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August Arnouid. (Forts. fr. föreg. AZ) Den landsförviste hade uppnått kusten; men förskräckta öfver de spaningar, för hvilka han var föremål, fordrade de två personer, som för hans skull komprometterat sig, att han genast skulle stiga ombord och taga dem med sig på resan, emedan de väl visste att de icke hade att vänta sig någon nåd, om de blefvo upptäckta. Han satte sig på det bestämdaste mot detta förslag, men frampå natten blef faran mera öfverhängande. Ett stort antal soldater hade spridt sig omkring i trakten och i hvarje ögonblick kunde man frukta att de skulle hitta honom. Hans följeslagare förde honom då bort, trots hans motsträfvighet, och det lilla fartyg, som väntade dem, gick till segels. En svår storm dref dem från kusten. De kommo till Italien och skiljdes der. Förtviflad, nästan utan hjelpkällor och ofta frestad att ännu en gång våga sitt lif för att få återse Emelie, sökte Vernon sin tillflykt i Schweiz. Från Genua skref han till sin farbror. I denna stad fick han veta att mamsell Richomme och Paul Remond firat sitt bröllop knappt tre veckor efter den olyekliga natt, då han sista gången träffat sin käresta. Vid denna nyhet, som för Vernon var ett säkert bevis på det nedrigaste förräderi, ett hemligt förstånd mellan hans älskarinna och hans gamle vän, var han nära att mista förståndet. Någon tid trodde man, att han skulle