(Insändt.) Expositionshusen på Carl XIII:s Torg. Våra tillernade expositionslokaler bafva alt frå den stund deras uppförande börjades, utgjort före mål för begabberi, hån och åtlöje och det inor alla klasser af hufvudstadens befolkning; men se dan vederbörande förklarat att ytterligare en trä kåk erfordras för att bereda tillräckligt utrymme har hånet öfvergått till missnöje, hvilket gifvit sij luft i flera af hufvudstadens tidningar. Missnöje är för litet sagdt, rättare kunna sägas harm och förbittring, åtminstone hos dem, son tänkt närmare på saken och som veta att icke al lenast hufvudstadens, utan hela landets anseend sättas på spel och det endast genom några s. k vederbörandes envishet eller kortsynthet att fram härda i utförandet af en plan som visat sig var: misslyckad. Det väckte redan på sin tid förvåning att man vald den trängsta byggnadsplatsman kunde hitta på, ehur man hade mer än andra tillräckliga platser, såson norra delen af Carl XII:s torg och Humlegården at tillgå och det är. derför mindre underligt att för våningen nu öfvergått till känslor af ofvan antydd beskaffenhet, då man funnit: att vederbörande oaktadt de tidigt nog haft kännedom om bebofvet af förändrad byggnadsplan, ickt allenast underlåtit att föreslå en ända målsenligare och värdigare sådan, utar jemväl tillåtit att byggnadernas uppfö rande fått börjas så tidigt att en förän dring numera är betydligt kostsammare är den behöft vara. Man har kallat expositionshusen lador eller skjul men rättaste benämningen torde blifva godsmaga sin. Fördelningen i flera hus har oansenligare di mensioner till följd och det ena huset kan sägas nedsätta det andra, så att intrycket af det hela icke kan blifva annat än nedslående, hvartill kommer att någon lämplig anordning af de utställda artiklarne svårligen torde kunna tillvägabringas. Då de båda först beslutade byggnaderna ärc hvar för sig för små, huru är då annat möjligt, är att vissa klasser expositionsartiklar söndras, vissa artiklar afskiljas och komma att placeras i annexet AZ 2. Men hvilka och hvilkas artiklar skola i sådant fall blifva utskott, det är frågan? Jo, artigheten fordrar naturligtvis att egna landsmän göras till offerbockar och att de främmande inbjudna i första rummet tillgodoses. Följderna blifva. att något system icke kan konseqvent genomföras, att expositionshusen följaktligen skola anses som godsmagasiner, att vi framstå som stympare, att de utställare, som råka ut för stymperiet, blifva missnöjda och att hela expositionen för beräknade främlingar och landsmän blir efter olika uppfattning ömklig eller löjlig. Förmå icke alla dessa bedröfliga utsigter och omtankan om vår värdighet och vår heder vederbörande att fatta ett förtvifladt, men afgörande beslut, som befriar oss från flera hus när vi behöfva endast ett, samt från husbyggnad på trottoirerna och stolpar midt i gatan då vi taga oss bättre fram derförutan, då må man också tillse att vederbörande ensamme drabbas af allt det klander, all den smälek som kan blifva en följd deraf, att de anse konsequensen fordra att ett hufvudlöst börjadt företag hufvudlöst genomföras. Vi våga emellertid hoppas det bästa, d. v. s. att driftige och kunnige, kapten N., som åtagit sig hyggnadsarbetet, en vacker dag delar skelettet till hufvudbyggnaden i vissa portioner och transporterar dessa till torgets öfra ända, för att der på lämpligt sätt anbringa desamma.