Dagens Nyheter – 4 december 1865, sida 2

MM — MA nit det svaga motstånd, Emelie kunde göran öppnade han dörren. — Ett fruntimmer, utbröt han och tog henne i armen samt sökte upplyfta hennes slöja. Hon stötte honom ifrån sig. — Inga våldsamheter! sade officeren och närmade sig till henne. Mamsell vill säkerligen godvilligt säga oss, hvem ni är och hvad ni gör här på denna tid af dygnet. Emelie teg. Alla trängde sig omkring henne. — Det är min själ icke så svårt att gissa, sade soldaten; det kan ju till exempel vara fråga om ett rendez-vous. — Ett rendez-vous! ropade Bernard, som nu infann sig; vore det icke af respekt för herr löjtnanten, skulle jag minsann lära dig, du obildade krabat, att sådana der anspelningar icke passa dig. Känner du icke igen fru Dercys systerdotter, fröken Emelie. — Om förlåtelse, mamsell, sade karlen med denna godmodiga, smått skalkaktiga min, som är vanlig hos personer af hans samhällsställning och bildningsgrad, när de gjort något puts. Om förlåtelse . .. när det är ni, ha vi ingenting att säga, och det gör mig ondt att just Jag skulle hitta er i ert gömsle. — Mamsell Richomme, sade officeren, allt motstånd vore onyttigt; jag hoppas ni derföre är god och genast lyftar på slöjan samt svarar mig. Vid hvarje annat tillfälle skulle jag vara oberättigad att anhålla er, men nu måste jag veta, hvad som är orsaken till er närvaro här så sent på qvällen. — Jag kan inte inse att jag behöfver göra någon annan än min moster räkning för mitt uppförande, så länge jag vistas i hennes hus.