Dagens Nyheter – 4 december 1865, sida 2

som i dag torde uppträda emot det hyvilande representationsförslaget, sedan i går uti rikets samtliga kyrkor presterskapet förkunnat: mitt rike är icke af denna verldenn. Egendomshandel. Konsul C. D. Arfwedsson har till grosshandlaren P. Wikström J:or försålt sitt å kungl. Djurgården belägna utmärkt täcka sommarställe Listonhill med möbler och inventarier, för 37,000 rdr. Konkurs. Vid hållet sammanträde med borgenärerne i löjtnant Björkmans konkurs valdes till gode män grosshandlanden Claös Wikström och notarius publicus S. Wessberg. Ladugårdslands kyrka öppnsdes i går för gudstjenst, efter undergången reparation. Den var så uppfylld af folk att en nästan odräglig hetta uppstod, hvaraf två fruntimmer svimmade. Från orgelläktaren afsjöngs Hosianna af för tillfället biträdande sångare. Stadens öfriga kyrkor voro älven öfverfyllda i går. Nidingsdåd. För ett par år sedan erhöll konungen i present från franska hofvet några utmärkt vackra hundar, deribland en utmärkt rapphönshund, benämnd Lou. Denna hund, som var inlemnad till vård hos en jägare, boende vid Tegeludden, hade i förrgår aflägsnat sig åt Ladugårdsgärdet, der han, i närheten af kungl. Borgen, träffades af ett kulskott, som gick im på enasidan af bogen och ut på den andra. Man tror sig veta hvem som verkställt detta dåd. Hunden är dock, eget nog, ännu ej död. ——AAR Smånyheter. Kort glädje. Den af oss förut omtalta vattenutkastaren, som blifvit utsatt i hörnet af Rörstrandsoch Kammakaregatorna, har af vederbörande förliden Lördag blitvit tillstängd. Orsaken till denna åtgärd lärer vara, att några tvätterskor der behagat skölja sämre kläder och såmedelst satt närmaste gator under vatten. Således lider nu åter denna vanlottade trakt vattenbrist. En fyrfotad tjuf. I trakten af Roslagstorg ser man en svart hund föra ett röfvarelif. Han tyckes ej hafva någon husbonde, men är uppenbarligen en duktig sjelfförsörjare. Härom aftonen kom han med en slagtad gris i munnen; man följde efter honom för att se hvart han skulle taga vägen med den, men tjufven satte sig på berget i Öfra Qvarngränden och väntade tills förfölJarne ledsnade och gingo sin väg; som han är my cket argsint vågade ingen röra honom. En annan afton hade han anammat en anka, och för åtta dagar sedan såg man honom springa öfver Johannis kyrkogård med ett par byxor i munnen. Dem kudde han väl icke just använda sjelf. Lindbäck. Innan denna grofva brottsling nedmyllades i jorden hade apotekaren Kayser och kamrer Hallberg tagit ett gipsaftryck å hans ansigte, som troligen snart blifver tillgängligt i våra museer. Vid obduktion af den döda kroppen, förekom icke något annat anmärkningsvärdt, än att lungorna voro något skadade. ön observation om Lindbäck kan icke underlåtas. Om Lindbäck varit mera sförsigtig skulle han troligen nu varit riksdagsman och vöterat öfver representationsfrågan. Detta är icke något tomt infall; det har allvarliga grunder. Biskopen i stiftet, doktor Sundberg, han, som nu skall votera öfver representationsfrågan, hade för ett är sedan en bjudning för Lindbäck i Carlstad. Han höll tal till honom, han komplimeuterade honom, han förklarade honom för en af de utmärktaste prester Wermland hade (och på sitt sätt var det nog sannt!) Lindbäck skulle säkert varit en af de 27 som votera mot förslaget, liksom de högvördige herrar Rundoch Lindgren, prosten Falk oeh kyrkoherden Althar, doktor Falk och kyrkoherden Westin, hofpredikanten Wahkrenberg och doktor Petrelli m. fl. Hvad är det för bagatell att mörda några fattighjou emot att mö daren uation! En luthersk påfve iminiatyr. En komminister Miäntzing har häromdagen i Wiby kyrka, i Nerike, vid utdelningen af nattvarden förbigått en torpare Eriksson för det denne ej varit väckt eller pånyttfödd,. Samme prest inställde en söndag all nattvardsgång. Då hette det, att församlingen ej var värdig. . Uddeholmsbolaget, denna ofantliga, af tiotusendels lotter bestående bruksoch landt