(Telegram till Dagens Nyheter.) Ystad den 1 dee. kl. 8 f. m. Just nu afgår forsta taget på Ystad-Eslöfsbanan till Bjersjölagård. Den nu öppnade banlängden utgör 4 mil. mossen Lindbäcks sista dagar. Efter återkomsten från tinget i Långelanda var han lugn och visade ett slags ånger, hvilken dock ej var sann; han ville tala vid en annan prsstman än fångpredikanten, hvilket han ock fick göra, men pratade då bara dumheter. Han uppgaf skriftligt, att uppgiften om piftets åtkomst var diktad, han hade sjelf innehaft det, emedan han köpt ett husapotek efter assessor Lindström, hyvari giftet befanns; han hade ljugit, för det ej sterbhusct skulle få utbetala böter för innehafvande af cift; han ansåg mamsell Ågren förut vara pliktfälld, och det kunde således ingenting göra, huru mycket hon hade. Han åt alla dagar, den 23 på aftonen klagade han öfver hufvudvärk, den 24 besöktes han Y:ne gånger på dagen at fängelsedirektören, låtsade vara gudlig och talte om möjligheten att få nåd från: dödsstraffet. Vid visitationen kl. 8 på aftonen besökte fänvelsedirektören honom, då han mådde bra och hade ätit: vaktknekten uppgifvor, att han kl. I på natten hört L. svara vid nattvisi tatiop. Han hefanns kl. S på morgonen den 25 hängande och hade om halsen sitt örneotsvar fastsatt vid ett lakan, som ytterligare cenom knutar och en härborste var fäst i öfre luftrörshålet i cellen, han hade bäddat under sig med sin madrass, för den händelse hängningen skulle misslyckats. Deraf kan man förklara de märken efter stöten i annan, som ännu syntes vid tinget, ty troligen hade dessa tillkommit vid något föregående hängningsförsök. Han skars ned, men var då stel och kall. ;Det skickades bud på läkare, som kom kl. 9. L. var då redan död. Förhör hölls af ländshöfdingen kl. 12. L. obducerades i måndags, sattes i jorden samma dag på aftonen och jordfästes i all tysthet på tisdags morgonen. Han har efterlemnat bref till biskopen, landshöfdingen, fängelsedirektören och åtskilliva andra: dessa bref voro skrifna för en månad sedan, han hade troligen haft dem insydda i sin nattrock, hvilken han aldrig lemnade. De ancgitva alla, att han beslutit taga lifvet af s o Sn I hans efterlemnade papper påträffades bland annat följande: Mitt lilla Kyrkoskrin är en relik af min ordentlighet. Iehåll det som ett minne deraf. Godt ha något: litet, som påminner om eh god sida. Hade allt hos mig motsvarat min arbetsamhbet, ordentlighet, sparsamhet, min kärlek till Embitet och Gåfvor i Embetet: så hade väl försa fattats att kunna säga sig vara en bland de komplettaste Män. Men ett fattades mig ännu. Detta var försigtighet detta är en hufvudsak. Der denna icke påaktas: ställer den de allra bästa gåtvor vanmäktiga. . Oförsigtighet bringar öfverilning ihandling, föder ofta ovänskap. Denna söker göra bruk af öfverilningen, tyder allt till det värsta af en rent välment handling kan uppstå brott, efter den yttre Lagen. Står sedan dess målsmän, såsom vanligast sker, färdiga att förbrylla snarare inveckla en i Lagen, än menniskovänlivt medlidsamt se saken från sin grund deraf finna skäl hjelpa: så står man snart underkastad den yttre Lavens straft. Många, deribland mine Hatare, ha tillfogat sine Likar mycket verkligt ondt, men under sådan form, som icke Lag kommer åt. De gå straftlösa. En annan som icke velat icke menat göra Likar ondt: kommer Lagen, med ovänners hjelp åt straffar. Han har handlat oförsigtigt. de andra ha handlat försigtigt. Deruti ligger skilnaden. Deratf kommer att ofta afsigtligt ondt går fritt oafsivtligt ondt, ja — till med välgerning, straffas. Jag vill derför icke säga min handling vara rigtig, blott att den icke var af ondo, men mot Lag och sålunda strafibar. Hvad synden vidkommer har man alltid med Gud, icke med menniskor att göra. Äfven härutinnan har menniskors rofgirighet min oförsivtighet fört mig från rätt väs. den de nu ha lyckats bana, måste jag gå. MNörj icke derföre! De få år Lagens rofgirige män röfvat mig itrån Eder, ersätter Gud, som vet att jag icke velat mina medmenniskor ondt. Jag har tvertom sökt hejda de andra förmildra några Lidandes elände. Si, der är summan af mitt fel! (D. A.) Bödsfall. Genom kyrkoherden P. Collianders sistl. tisdag i Jönköping inträffade dödsfall har Wisingsö församling ändtligen sett sig befriad från mångårigt underhåll af en pensionär och fått utsigt att erhålla en tjenstbar kyrkoherde. Ehuru icke fullt sinnesrubbad, var nemligen hr C. dock sedan många år hvad man kan kalla kollrig, så att han icke kunde sköta sin tjenst. Universitetsnyhet. Utnämnde professorn i praktisk teologi vid Lunds universitet, teologie och filosofie doktorn C. W. Skarstedt blef sistlidne tisdag kl. 11 f. m. med vanlig högtidlighet i embetet inställd och höll en föreläsning om ett kyrkohistoriskt moment uti Cultuspredikan. Ny bank. Aktieteckningslista för en enskild sedelutgifvande bank i Wexiö och för Kronobergs län cirkulerar för närvarande der i staden. Hvarje aktie är bestämd till 300 rdr. Ny teater i Norrköping. Arbetareföreningen derstädes ämnar i sin vackra och rymliga salong uppsätta en flyttbar teater, å hvilken representationer komma att gifvas till modererade priser. Falskmyntare. I fredags greps i Helsingborg en jernvägsarbetare vid namn Bengt Gunnarsson såsom förvunnen att hafva utprånglat falska silfvermynt. Vid gripandet hade han 13 dylika mynt på sig, 2 hade han lyckats utprångFajar arten har varit förut straffad för inbrottsstöld. Sorgligt afbrott. Mjölnaren Kjällströms i Kölby dotter, som sistl. Fredags afton begifvit sig till Binga qvarnar för att helsa på sin dervarande broder, råkade dervid komma qvarnverket för nära, hvarigenom hon indrogs och ögonHlalligsan Jaaa ana dan Tesa aa er AV