Dagens Nyheter – 2 december 1865, sida 2

honom i armen, men då han fruktade att förråda sig gerom denna häftighet, fullföljde han i en lugnare ton: -— Då du tvingar mig att tala, så hör mig utan afbrott. Om jag vetat, hvarest du befann dig, skulle jag hafva skrifvit till dig, och du skulle ej med fara för ditt lif återvändt till Frankrike. Två månader efter din afresa kom jag till Montpellier. Såsom vi öfverenskommit och innan jag uttalat ditt namn, sökte jag straxt att vinna fru Dercys förtroende. Jag återvände till Marseille. Då jag andra gången kom hit, säg jag att det var för sent att genom minnet af dig utsläcka hennes nya kärlek... Vernon gjorde eu rörelse. — Låt mig sluta, sade Retmonud. De förebråelser, som jag gjorde, fann man besvärliga, och hade det än varit någon utsigt, att Emelie velat lyssna till dem, så hade fru Dercy, som uppenbart förklarade sig emot dig, likväl nedtystat mig. Jag ville göra ett ytterligare försök; vid min ankomst hit för några dagar sedan möttes jag af den underrättelsen, att mamsell Richommes giftermål var beslutadt. — Alltså var denna svimning, återtog Vernon, icke framkallad af glädje, utan af blygsel och förskräckelse öfver att återse mig! Detta bref, som anklagar mig, finnes kanhända icke till! Det är kanske en uppdiktad förevändning för att ursäkta hennes trolöshet! O, huru skall jag utgrunda denna hemlighet? Hon har haft ett år på sig till att bedraga mig och omgifva mig med lögnens snaror, och jag har blott en timma, ett ögonblick att försvara mig mot mina förrädare och fiender. Men om det är sannt,