Dagens Nyheter – 2 december 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August Arnouild. (Forts. fr. föreg. Af) V. De två vännerna. — Vi äro således ense, sade Bernard till Remond, då de stannade i rundeln framför det lilla lusthuset, efter att försigtigt och med så litet buller som möjligt ha smugit sig igenom en del af parken. — Så vida de upplysningar, man gifvit mig, ej äro falska, skall han vara gömd här. Jag har alltid misstrott den der gamla amman, som ej kan lida er. Det har varit omöjligt att få henne att gå in på våra planer; hon är ej längre i de åren, då man, genom att göra henne sin cour, kan förmå henne att förråda sina hemligheter och, som ordspråket säger, är ingen dygd säkrare än den, som ej kan angripas. Var det ej här, som nilemnade mamsell Richomme? — Jo, men hon visste helt säkert ingenting. En förställning i så hög grad hade ej kunnat vara henne möjlig. Vi talade blott om det der brefvet, som kom ifrån Spanien, och efter all sannolikhet blifver vår efterspaning utan framgång; men det är detsamma, jag stammar här tills i morgon bittida, om det gäller. — Jag tror ej ni behöfver vänta så länge. Det kommer visst någon i alln på den här Äadan