Hvarj ehanda nyheter. Zn vanlig och dock ovanlig historia. Två af Stockholms griphumrar hade en lång tid vandrat med bysättningsutslag på fickan för att lägga beslag på en stackars handlande, som råkat alltför hängifvet kasta sig i kreditens falska armar. Men den stackars gäldenären visste hvad som väntade honom, och med bysis i perspektiv fann han för godt att aldrig vistas hemma, det vill säga att städerskan fick stränga order att åt alla som sökte herrn säga att han var borta, om han ock låg i sin säng. HFörtvifiade öfver sina fåfinga försök, eller besök, anmälde exekutionsbetjenterne saken till polisen och bådo om hjelp. En hemlig poliskonstapel åtog sig att skaffa reda på den osynlige handlanden och klädde sig derför i uniform, men icke i polisens fruktade, utan i stadsbudens älskade uniform. Derpå skref han ett bref med adress till handlanden i fråga och begaf sig sålunda utrustad till hans bostad. — Herrn är inte hemma! — försäkrade den trogna städerskan när den förklädde konstapeln kom med brefvet. Men jag måste träffa honom, invände det falska stadsbudet. — Han kan lemna brefvet till mig, återtog städerskan. Nej, det är omöjligt, ty det är pluringar i brelvet, svarade konstapeln. Vid det lockande ordet pluringar, tvektes städerskan besinna sig och bad budet vänta ett ögonblick, hvarefter hou gick in. Efter en stund hördes åter steg och dörren öppnades, men i stället för städerskan stod nu en herre i nattrock framför konstapeln. Är det du som har ett bref med penningar till mig? frågade herrn i nattrocken, och hans ögon lyste af tillfredsställelse. Ar det herrn som är handlanden . oo? frågade konstapeln och hans ögon Iyste ocksi af tillfredsställelse. — Ja det är jag det, svarade den stackars gäldenären och räckte fram handen för att taga emot det kärkomna brefvet. — Nå det var bra det, återtog konstapeln och fattade den framsträckta handen, hvarefter han tillade med artig min och ton: — Om herrn nu följer med mig, så får herren fria husrum och mat, och det är allt till att sätta värde på i vära dystra tider. Den stackars gäldenären insåg att han fastnat i en snara, men nu var all räddning förbi. Den trogna städerskan måste gå in efter herrns rockar, hvarefter han sjelf fick vandra med konstapeln trappan utföre. och komne ut på gatan blef han öfverantvardad ät de vå griphumrarne, som väntade dernere med en droska. Jo der ser man hur pass stadsbuden äro att tro, yttrade åkardrängen som skjutsade den fångade gäldenären till den missbrukade kreditens slutliga hamn på Besvärsgatan. En smultronkunrg. Den största smultronodlare i Nordamerika lefver i Pittsburg och heter Knox. Han har drifvit smultronodlingen till sådan fullkomlighet, att han på en acre (1 acre är så mycket mindre än ett sv. tunnland, att 61 acre motsvaras af 50 tunnl.) skördar 250 bushels (omkr. 60 tunnor) smultron. Knox kallas 1 hela Amerika smultronkungen,. SLA AMS AATERS VINKAR TERN. 9 JE 3 AS SSTASTESET DTS AE DORA SR AA AVSER AEA ENSO BASE EA