Dagens Nyheter – 1 december 1865, sida 1

Du betänker dig. Du tiger ännu? Emelie, då vi för ett år sedan skiljdes åt, sade du till mig: Vernon, om du, när du kommit 1 säkerhet, skulle önska att jag delade din lott, så är jag redo att följa dig till hvilken ort som helst, der du måste vistas Har du glömt dessa ord? — Nej, men då... — Då älskade du mig, ej sannt? afbröt henne Vernon och gick ifrån den ena ytterligheten till den andra; nu gör du det ej mer. Jag, dåre, som trodde på ett löfte! Nåväl! Må så vara, jag gifver dig ditt löfte tillbaka. Jag spörjer dig icke en gång om namnet på den, som kommit dig att bryta detta löfte... Om en timma skulle jag hafva flytt med dig; om en timma skall jag öfverlemna mitt hufvud åt mina fiender. Farväl! — Vernon, sade hon, i det hon slingrade sina armar kring hans hals, du får ej lemna mig! Kan du ställa sådana ord till mig? Kan du göra mig sådana beskyllningar, då det är Jag, som har skäl att tro dig vara falsk? Detta bref som jag läst, och som kommit från Spanien . .. — Ett bref, säger du? — Denna unga flicka, som du bedragit och fört bort ifrån hennes moder... — Jag förstår dig icke! Det är förtal och osanning, hopsmidd för att bringa mig i olycka! Hvem har skrifvit detta bref? Hvem har gifvit dig det? — Tala då sakta, sade Martha, som närmat sig; man kan höra er långt bort i allen. Nu måste ni skiljas. Fru Dercy har frågat efter er, mamsell Emelie; jag svarade, att ni var på